Jag kommer inte längre aktivt att skriva här…
Läs mer om oss på www.fagelviksnybacka.se istället 
Vi kollar mycket på filmen Shrek som Hollie uttalar ”Sheck”.
Imorse sa hon: ”Ni kallar honom Sheck. Men jag kallar honom Maie Sheck!”
Alltså Marie Kex, som hon säger ”Maie Chess” om…
Lät roligare i verkligheten..
Imorse tittade Hollie på mig och pekade på min näsa: ”Mamma du har en nagelskada på näsan…”
”En nagelskada?” sa jag frågande
”Ja! där på näsan – en nagelskada.”
Vi kom fram till att jag hade råkat riva mig
När Krille skulle till jobbet så sa Hollie (också imorse): ”Hejdå lilla pappis!”
Och när jag lämnade henne på dagis så sa hon: ”Hejdå min lilla skrutt mammis!”
I fredags hämtade vi Maddox.
Det va jätte tråkigt att Hollie var hos sin farmor så hon inte fick se denna bedårande lilla sak med en gång..
I telefon berättade jag att Beppe och Maddox var hemma nu, med en gång lämnade hon över luren till farmor – hon ville INTE veta av detta när hon inte va hemma…
Men äntligen, igår fick Hollie se sin nya lilla ponny.
Och i henne ögon var han den finaste ponnyn i hela världen!
Hon ville klappa och mysa och mata honom, och när Beppe kom nära så skrek hon åt honom att försvinna och INTE äta på ”den lilla lilla hästen”
När vi pratat klart med dom i hagen så fick han tom en puss på mulen och hon sa: ”Vi ses senare, när jag ska ta dig i stallet..”
Hollie fick ge dom kvällmat och hon klappade på Maddox oxh lät honom veta vad mjuk han var.
Imorse stod hon i soffan och kollade på när de lekte i hagen: ”Vad han är fin” mumlade hon för sig själv…
Hollie måste vara det bästa som nånsin funnits!
Bara tanken av henne gör mig glad och jag tänker på hennes busiga lilla leende.
Igår tog vi en fika på altanen tillsammans.
Hollie ville dra av sig stövlarna och lufta fötterna och gång på gång sa hon: ”ÅÅÅH det är så SKÖNT väder! Solen ÄR-SÅ-HÄRLIG!”
Vi såg en fjäril och Hollie sa så vist: ”Det är inte sommar riktigt än, fjärilen. Men de kan vara ute en stund iallafall, för det är ganska varmt när solen är framme”
Efter vi fikat klart gick vi och hälsade på grannen, då vi såg att den andra grannen var där.
Båda pojkarna kom springandes och mötte oss: ”Vi har pratat om dig Hollie!” sa en av dom och Hollie fnissade lite.
Framme på trappen hos de andra så satt Hollie bredvid mig ganska länge innan hon vågade sig iväg för att leka.
Sedan kom hon tillbaka och sa: ”Vet du vad han gjorde? Han tog gräsklipparen ifrån mig.”
Hollie fick hjälp med att få den tillbaka.
Och efter en stund kom hon igen och sa: ”Vet ni vad han gjorde nu? Han kastade sand på mig.”
Blygheten släptte rätt fort för ni vi skulle hem kramade Hollie allihopa och vinkade och var sådärnöjd och go.
Flytten kan ha vart det bästa vi gjort känns det som! Oj vad mysigt vi kommer att ha och plocka svamp och bär i sommar.
Vi småbörjade flytta redan förra Måndagen när vi fick tillgång till huset.
Men nu i Lördags gick de riktiga flyttlassen och tur var det väl att vi fick hjälp av både Karin, Niclas, Peter, Thomas och Billan. Och lite av Albin också.
Och att inte glömma kära mor och far min som så snällt satt barnvakt.
Jag hade glömt vad jobbigt det är att flytta.
Nu ska jag inte påstå att jag gjorde alldeles för mycket själv, med tanke på mitt ”tillstånd”.
Men förutom den fysiska delen så är det enormt jobbigt och frustrerande att stå med kartonger upp över öronen och inte veta vart man hittar rena trosor eller hur värmen funkar..
Första natten var svinkall!
På Söndagen städade sambon alla filter och fick ett hum om hur allt fungerade.
Så inatt var bättre, förutom våran spegeldörr framför garderoben.
Den knarrar som tokigt!
Och har säkert väckt mig miljoner gånger.
Så det första som händer efter jobbet idag är att den åker ner!
Får fixa något annat istället…
Så ja, det är mycket som ska på plats och fixas.
Och lära oss hur allt fungerar.
Det känns iaf undebart att Hollie trivs!
Vi tyckte båda att det va en lång väg till dagis imorse.
Men jag antar att det är en vanesak.
Så om ca. två veckor kommer hästarna hem också!
Hoppas vi fått mer ordning på huset innan det.
*Bild föreställer utsikten från köket..
Iallafall till helgen blir vi nyinflyttade!
Vi var på banken igår och köptehuset och fick nycklarna.
Efter det bar det av.
Och gissa vem som var gladast av alla?
Hollie var!
Hon sprang och studsade fram till dörren.
Väl inne körde hon 200 varv runt i hela huset tillsammans med Lloyd och Vincent.
Hon fick även välja rum, men ångrade sig innan vi skulle åka hem.
Vi sa att hon måste välja ett av dom, för i det andra vill ju bebisen bo sedan.
”Men bebisen får bo med mig! Jag älskar bebisar och vill sova bredvid den!” fick vi som svar.
Goding.
Och allt känns så bra! Det är så fint.
Att kunna stå och kolla ut på hagen och veta att hästarna är nära.
Hollie kallade stallet för ”hästgården” och sa att hon minsann ska hjälpa mig med att plocka bajs.
Nu längtar jag tills på lördag!
Igår fick jag med mig två fulla påsar hem med kläder och trosor till Hollie.
Det va mamma som va lite shoppingsugen, och med en unge som bara växer och växer så tackar man väl inte nej.
Eller hur?
Hollsan mötte mig i dörren och tog emot påsarna med världens största ögon!
”Taaaaack! Åh vad snäll mommo är! Jag ska ringa och säga tack sen! men först ska vi titta. Kom mamma!”
Hon tog upp plagg efter plagg och jublade ”Åh vad fint!” ”Åh, tack mommo!”
Och hon var väldigt noga med att både jag, Krille och hennes docka såg alla kläder.
Under tiden hon packade upp de sista kläderna så hörde jag hur hon tyst började mumla vad hon skulle säga till mommo:
”Tack mommo! Jag har tittat på aaalla kläder. Jag gillar kitty bäst. Allt va fint… vad du är snäll mommo”
Kunde inte annat än att titta på lill tjejen och lé.
Och när hon såg mig så blev hon barsk: ”Du får inte titta och lyssna på mig! Sluuta!”
Imorse stod hon länge och väl och valde vad hon skulle ha på sig.
Hon bytte trosor 3 gånger för hon tyckte alla nya trosor va så fina så hon kunde inte bestämma sig.
Gulleplutt.
Det är typiskt.
När Krille jobbar borta så är vi endera sjuka eller så har Hollie sin klassiska lilla gnöl period.
Krille jobbar borta denna veckan.
OCH Hollie är så ledsen.
Inte kanske ledsen, utan snarare trött.
Igår innan mamma och pappa kom förbi på mat så sov hon 1,5 timme på soffan.
Och ändå var hon jätte jätte trött och gnölig och klagade på det mesta.
Imorse när jag fick en morgon kram så frågade jag om hon hade sovit gott, då började hon gråta och sa: ”Jag haaaar inte sparkat på dig mammaaaaaa!!”
Det är så synd.
För när jag frågar henne varför hon är ledsen så vet hon ju inte varför, och då blir hon oftast ledsnare.
Det är synd att hon inte förstår att hon mår bättre av att sova en stund på dagis.
Nåväl, vi tar en dag i taget och hoppas hon är pigg snart igen!
Och utan att låta för negativ så har hon absolut sina glimtar av underbarnet!
Som i måndags morgon så sa hon: ”Säg att du ääälskling till miiiiiig. Och klia mig lite på magen.”
Då kan man inte annat än att fnissa.
